Operation Ragnarök

Särskilda operationsgruppen (SOG) bildades 2011 genom en sammanslagning av Särskilda skyddsgruppen (SSG) och Särskilda inhämtningsgruppen (SIG). År 2012, åtta månader efter att Kadaffiregimen i Tripoli fallit härjas Libyen av ett blodigt inbördeskrig med otaliga stridende fraktioner. NATO och andra stater som ställde sig bakom Resolution 1970 har gått steget längre än att upprätta en NFZ - nu har man även elitförband på marken. I februari år 2013 går de tre baltstaterna in i NBG och beslut tas om att skicka en styrka på 450 man till Libyen med namnet Task Force Viking. I TFV ingår ett flertal SOG-operativa som nu för första gången sätts in i strid. Men den stabilitet som funnits i världen sedan Kalla Krigets slut har börjat rubbas och Task Force Viking kommer snart bli varse att Kadaffitrogna guerillatrupper är deras minsta problem.


Ni skapar roller som nedan;

Namn: (svenskt namn)
Ålder: (mellan 25-35, era karaktärer gjorde lumpen tillsammans så försök ha ungefär samma ålder)
Bakgrund: (inga Henke-hjältar utan helt vanliga svenskar som är "ämnade" för elitsoldatyrket)

Namn: Gabriel "Gabbe" Falk
Ålder: 27 år
Bakgrund: Redan som ung vande sig Gabriel, tack vare strikta föräldrar, att alltid sikta högt och att vara ambitiöst. Därför vad det inte konstigt att han spenderade större delen av sin vakna tid med att antingen studera eller träna. I skolan briljerade han under språkundervisningarna och på fritiden presterade han högt på både orientering och lerduveskytte. Skarpa sinnen och ett bra lokalsinne var något som kom naturligt för en ung man som växt upp djupt inne i de småländska skogarna med ett stort intresse för både jakt, fiske och vildmark. Ett intresse som hans föräldrar vårdat väl.

Namn: Sören Bonifac Thorbjörn
Ålder: 29
Bakgrund: Sören växte upp i Uppsala med sina två föräldrar och 6 syskon, hans far var från dåvarande Tjeckoslovakien och hans mamma var Svensk. Fader flydde från Sovjet 1962 strax efter att Berlinmuren hade rests. Sören växte upp på gammaldags vis och uppmanades att vara duktig i skolan av sin far, Sören var dock mer intresserad av att sporta än att läsa en massa böcker fåglars färg på magen. Han gick med i skolans sportklubb och började spela fotboll. Men när hans far fick reda på vad han höll på med skickades Sören till en internatskola där han fick lära sig allt från Beteendevetenskap till de mest invecklade Samhällsvetenskapliga programmen skolan hade att erbjuda.

Efter att Sören hade gått klart skolan skickades han till militären för att göra "Lumpen". Han upptäckte snabbt att han var en naturbegåvning på skytte och han hade en välutvecklad uthållighetsförmåga. Han var, som löjtnanten själv hade sagt: Klippt skuren för Soldatyrket.

Nio månader efter att Task Force Viking landat på Tripolis internationella flygplats och tre veckor efter att Mike Lima Zero Four, den fjärde svenska SOG-gruppen att flygas till Libyen förklarats stridsklara beslutade ledningen för NBG i Stockholm att det nu var dags för de åtta krigarna i ML04 (även kallade lodjuren) att bli operativa på riktigt.

Några dagar tidigare hade ett kanadensiskt AWAC-plan snappat upp radiosändningar från ett ett område högt upp i bergen på gränsen mellan Libyen och Algeriet. Brittiska MI6 hade länge fruktat att Algeriet, vars större städer alltsedan årsskiftet ockuperats av demonstranter, skulle intervenera i Libyen på Kadaffis sida - den avsatte diktatorn som ännu var i livet- för att få den nationella opinionen att fokusera på annat. De uppsnappade radiomeddelandena tydde mycket på det. NATO tog ett snabbt beslut att undersöka saken, men att hårdbevaka ett område som knappt berördes av striderna i städerna med helikoptrar och AWAC-plan skulle verka alltför misstänksamt, och till följd av amerikanernas och med dem 110th Mountain Divisions tillbakadragande året innan så föll lotten på svenska SOG att skicka marktrupp till berget för att rekognisera. I och med spänningarna mellan Norge och Ryssland hade SOG tränats i bergskrigföring samt överlevnad i extrema förhållanden utan mat och vatten, en kunskap som var perfekt för operationen.

Operationens upplägg var relativt enkel. Gruppen skulle sättas ned två mil från bergets fot av en Hpk16 (svensk Black Hawk) och därifrån ta sig upp till en förutbestämd OP (Observation Point) innan morgonen grydde. Väl framme vid OP skulle man snabbt sätta upp och kamoflera ett fältläger som skulle fungera som sambandscentral under de dagar som operationen skulle pågå. Sedan skulle man sova under den kommande dagen för att ladda krafterna inför den kommande kvällen, då man en och en skulle hålla utkik mot den bas som AWAC hittat och som franska spionsatteliter bekräftat existerade. Denna procedur skulle sedan upprepas tills gruppen kunde bekräfta att Algeriet planerade en invasion, eller att fem dagar förflutit (då skulle vattnet vara slut).

NORDIC BATTLEGROUP - TASK FORCE VIKING - MARKINSATS LIBYEN 04

LODJUREN

Gruppchef: Lars "Larsan" Hjalmarsson
Spanare: Gabriel "Gabbe" Falk
Skyttesoldat: Sören Bonifac "Bondknull" Thorbjörn
Understöd: Jens "Biffen" Forsberg
Fältläkare: Niklas "Doc" Martinsson
Krypskytt: Johan "Bögen" Green
Ingenjörsodat: Alfred "Pingvinen" Ljusdahl
Offensiv Luft Kontrollant: Erik "Jesus" Bjurs

-------------------------------------------------------------------------------------

Gruppchefen Larsan är en ärrad, veteran från Afghanistankriget. Han är medlem i MENSA och innan sin officersexamen vid Försvarshögskolan tävlade han i sprint på elitnivå. Men bakom den tunga fasaden döljer sig en familjefar med en förkärlek till öl, fiske, matlagning och humorserier.

Krypskytten Bögen är den förste homosexuella att att skickas utomlands som spec ops, och har därav skapat debatt på hemmaplan. även Bögen ägnade sig åt friidrott innan examen och det är även något han planerar att ta upp igen efter insatsen. På fritiden ägnar sig denna Stureplanspojk åt festande och datorspel.

Understödssoldaten Biffen är en riktig biff i vid bemärkelse. Hans mörka hår, mörka ögon och den grova norrländskan får ofta de andra soldaterna i NATO att ta honom för en östeuropée. Bortsett från stora och blodiga biffar älskar Biffen alla möjliga sorters kampsporter samt att spela på hästar.

Fältläkaren Doc är nyligen utexaminerad från läkarlinjen vid KI och hade egentligen velat satsa på en karriär som överläkare men kom, efter bara ett halvår på Danderyds sjukhus, att läkarlivet var för repetivt för honom. Istället tog han, med hjälp av sergeant-graden han fått under lumpen mellan gymnasiet och universitetet, värvning i TFV.

Sprängexperten Pingvinen är en rödhårig och lång tonåring som under gymnasietiden lyckats ställa till relationerna rejält med de flesta i sin hembyggd i norra Helsingland. Därav tog han sin tillflykt till specialtrupperna. Hans största intresse i livet är fyrverkerier och dubstep.

OLK-soldaten Erik är, mycket på grund av sin uppväxt i Jönköping, starkt kristen och medlem i Livets Ord. Han kunde dock inte bara sitta och titta på när världen förstördes utan valde att dra sitt strå till stacken och utbildade sig sedermera till fältpräst. Hans stabschef ansåg honom dock alldeles för överkvalificerad och skickade honom istället till USA för att där genomgå en utbildning för präster i strid - på andra sidan pölen fick han upp ögonen för eldledning och sadlade sedermera om för att bli OLK.

Klockan hade passerat midnatt och det var kolsvart ute. Det var till och med svårt att urskilja de få stenar som låg utspridda över marken nedanför med mörkersiktena som satt monterade på soldaternas hjälmar. Men mörkret var till deras fördel. Om bara två minuter skulle de sättas ned 50 mil från närmaste NATO-bas, för att ta sig in bakom fiendens linjer, rekognisera och sedan ta sig hem obemärkta. Slippsnissarna på Sigonella ville ha resultat och önskade sig nog bilder av tungt beväpnade algeriska soldater sittandes tillsammans med Lojalisterna. Det skulle vara ett lyckat uppdrag, att kunna bekräfta MI6:s teorier om en algerisk intervention.

Ett mindre lyckat utslag skulle vara om de inte hittade några bevis, eller inte ens hittade några beväpnade libyer. Operationen skulle då ha varit förgäves och det skulle kunna dröja länge innan ML04 skickades ut på uppdrag igen. Därför hade Larsan fått sina soldater att svära vid sina käraste ägodelar att det inte skulle ske några "fuck ups". Chansen fanns ju att de skulle bli utskickade igen, även om denna operation visade sig vara en nitlott.

"30 sekunder!" ropade piloten - och soldaterna gjorde sig redo. När helikoptern tog mark, ungefär 200 meter från bergsryggens första riktiga stigning, kom det sedvanliga "GO GO GO" och soldaterna rusade ut. Först ut var Gabbe som snabbt kutade fram till stigningen och och började klättra. Hans uppdrag var att alltid hålla sig en kilometer framför de andra för att kunna upptäcka fiender innan de upptäckte de andra.

Medan Gabbe började sin klättring ställde sig de andra soldaterna på knä, i en halvmåne, runt helikoptern och stannade så tills helikoptern lyft. När rotorbladen tystnad i fjärran sökte man av omgivningen, och lät även Gabbe bekräfta att inga fiender fanns inom synhåll från sin bershöjd - innan man, två och två, bröt upp och fortsatte efter Gabbe i rad.

Sören började småspringa när det var hans tur. Upp för den sandiga, grusiga kullen. Det hade lika gärna kunna vara en annan planet tänkte Sören och huttrade i kylan. Hatten som skulle skugga honom från den stekande solen hade lika gärna kunnat stanna i basen, det kunde lika gärna varit Sibirien han anföll. Han kunde ha svurit på att det var såhär Tyskarna kände när de gick in i Stalingrad. Sören ökade takten och fortsatte springa.

Vägen upp mot den förutbestämda OPn var minst sagt jobbig. Mannarna bar på 80kg packning var. Packning som skulle 300 meter upp ovanför havet, genom klippig terräng och innan solen gick upp. De var tränade för det här så självklart skulle de hinna, men när de väl var framme skulle vissa ha extremt ont, och de som inte hade de skulle ha ännu ondare.

Efter ett tag stannade Larsan upp och anropade Gabbe via kommradion. Gabbe var redan framme vid OP - Larsan var kissnödig och ville veta hur de sista 50 meterna såg ut, om det möjligtvis skulle gå att öka på takten lite.

"Det är ett brant helvete" rapporterade Gabbe tillbaks. Han andades häftigt och hade rejält ont i båda benen. "Utsikten är å andra sidan otrolig. Jag tycker mig dock se något nedanför sluttningen. Förmodligen soldater, men det är för lång för att avgöra. De tycks hålla på att slå läger."

Larsan beslude då om språngmarsch den sista biten. Det skulle bränna i mannars ben men det var sådant här de fick betalt för.

Upp till Gabbe tog det tio minuter. När de väl var där så fick Gabbe lägga sig och sova, Larsan ställa sig och pissa och Bögen lägga sig i slutningen och spana ner mot insörgenterna (insergent=formell benämning på rebell som skall skjutas av utländsk makt) och dess lägerbyggande medan de andra satte upp och kamouflerade lägret. Att de fått kontakt med fienden, Bögen räknade till 22 stycken, redan första natten var mycket positivt - de skulle inte behöva ligga och titta på bergsgätter i tre dagar... trodde man..

Insörgenterna, som snabbt identifierades som Lojalister (Gaddafitrogna) gjorde inte mycket mer än att öva prickskytte på getterna den första dagen. Lodjuren turades om att spana ner från OP en och en under pass om tre timmar åt gången. När man inte spanade så sov man, åt man eller så spelade man psp. Hettan gjorde dock varenda förflyttning outhärdlig. Med full stridsmundering, 40 grader i skuggen och enbart tillåtet att ta av sig kängorna blev snart stanken i lägret outhärdlig, så det var med lättnad alla kunde lägga ifrån sig det man sysslade med och lyssna till när Larsan, 37 timmar efter att de hoppat ur helikoptern, rapporterade till basen att Biffen observerat fem män, iklädfa algeriska arméns stridsutrustning, komma körande upp för en väg i en jeep - inleda ett samtal med lojalistledaren på platsen och sedan ta i hand. Med hjälp av sin skarpa kikare kunde Biffen lätt få en överblick om var den algerska armén skulle sätta in sina invasionsstyrkor. Operationen var lyckad.

Snabbt packade man ihop matlådor, bajspåsar och tältpinnar. Det var mörkt ute och om man inte ville stanna kvar ett dygn till i stekande sol var man tvungen att röra på sig nu, helikoptern var redan på väg. Men precis som man fått på sig sina ryggsäckar och tagit sitt första steg bort från OP så fann man sig plötsligt öga mot öga med två förvånade Lojalistspanare..

Sören osäkrade och siktade i samma rörelse och avfyrade en dödlig salva från AK5:an. Han kastade sig hastigt mot marken, utifall att de skulle kunna besvara elden.

Även Ge reagerade snabbt och gjorde den ene mannen framför dem ett halvt huvud fattigare. När de båda männen tog i marken sprang Larsan snabbt fram för att försäkra sig om att de båda spanarna var döda. "Bra skjutet soldater!" sa att samtidigt som han lysste med ficklampan som satt på vapnet över de båda döda männen. Sedan beordrade han Bögen och Gabbe att springa ned för berget i förväg för att se att de inte skulle stöta ihop med fler spanare, för nu hade de bråttom. Ljuden från Lojalistlägret på andra sidan krönet talade sitt klara språk; skotten hade hörts av nästan 30 beväpnade män, och de var inte glada över det. När de inte trodde att situationen kunde bli värre anropades Larsan på radion; helikoptern hade fått motorproblem och tvingats vända. Hjälpen var minst en timme bort.

"Idéer?" frågade Larsan samtidigt som han osäkrade sin automatkarbin.

Jag anser att vi sätter upp ett försvar runt kullen, 30 libyer är ingen match mot oss om de inte kan se oss

Larsan höll med och beordrade snabbt Bögen och Gabbe att återvända upp, medan Sören, Biffen och Pingvinen lade sig i skytetställning. Tanken var nu att de tre skulle lägga lägga ursinnig eld mot anstormande fiender medan resten av truppen började lägga upp stenar och annat som de kunde gömma sig bakom. Libyerna och algererna visste inte hur många de var, och det var fortfarande väldigt mörkt, så om de hade tur skulle fienden ta till flykten i tron om att det var halva amerikanska marinkåren som låg gömda uppe på berget, om truppen snabbt kunde fälla ett antal fiender.

"Fri eldgivning" ropade Larsan, och sekunden senare avfyrade de tre soldaterna sina AK5-karbiner mot den förtrupp bestående av tio man som börjat klättra upp för bergsryggen, 150 meter under dem. Även om de hade NWG (night vision goggles) var det svårt att träffa fiendesoldaterna när de snabbt som ökenråttor hoppade fram och tillbaka mellan stenarna. De 20 soldater som stod kvar vid mötesplatsen gav också nedhållande eld mot svenskarna, vilket försämrade de tre soldaternas sikt avsevärt.

Det kändes som karatesparkar på axeln när Sören avlossade ett par hastiga skott mot stenarna. Han fick snabbt kasta sig ner när elden besvarades. Han rullade några decimeter åt höger och fortsatte att skjuta, för att ge illusionen om att de var fler än vad de faktiskt var. Han rullade tillbaka på sin ursprungliga plats och avfyrade en pricksäcker grupp skott mot stenarna. Gång på gång blev han bländad av sina mörkerseendeglasögon.

Trots omsändigheterna förblev eldstriden ganska lugn. Fienden avancerade långsamt uppåt och även om det i virvarret av mörker, bländande mynningseld och tonvis med damm var omöjligt att bekräfta en nedkämpad fiendesoldat tyckte sig Larsan i alla fall kunna räkna till att Sören, Biffen och Pingvinen fått minst sju män att gå i backen innan han ansåg fienden vara för nära och beordrade om aggressiv reträtt.

Larsans klocka visade att det fortfarande var tre kvart kvar till upphämtning, innan dess behövde de en säkrad landningszon, vilket krävde att fienden gav upp eller nedkämpades helt. Upp i bergen var de lätta byten i det långa loppet men nere i öknen vid bergsfoten skulle de kunna sprida ut sig och bli omöjliga att urskilja. Om de hade tur skulle fienden inse detta och inte ens följa med dem längre än nedför nästa kulle.

Aggressiv reträtt är när man överger slagfältet en och en. Dvs medan en soldat springer X antal meter bort från sin ursprungsposition så lägger resten av gruppen aggressiv nedhållande eld mot fienden. När den första soldaten nått en bra position lägger han skälv täckande eld och signalerar åt näste soldat att springa.