Sandbox Earth

Låt oss säga att Mongoliet kapitulerar, vad händer med mitt land då? Och vad händer med familjerna till de tusentals soldater som stupat?

Mongoliet genomgår nyval, familjerna kan jag inte göra mer åt än att släppa krigsfångar. Ryssland lämnar en reservdelens i Mongoliet, hjälper er att bygga upp och starta om.

Då blir det ett nej. Ryssland är den aggressiva parten och Mongoliet har lidit. Vi tänker inte kapitulera villkorslöst. Lämna Mongolskt territorium, bygg upp vår armé, släpp samtliga POW:s och ge oss ekonomiskt bistånd - så lämnar vi Zakamensk...

Det var inte era gränsvakter som blev dödade, civila och militärer som blev sprängda i luften av era kanoner. Lämna Irkursk och Zakamensk, jag har rak väg mot er huvudstad och om något händer med ärkebiskopen kommer ni ligga risigt ute.

Ni vet att det inte var vi. Vi bör enas för att ta reda på vilka de värkliga förrövarna är, men Mongoliet kommer alltid dementera att det var vi, eftersom det inte var vi. Det första planet närmar sig Japan, med hjälp av Irkutsk militära nätverk har vi koll på era enheter, om så lite som en enda soldat närmar sig huvudstaden så dör ärkebiskopen. Ta ditt förnuft till fånga nu och undvik blodsspillan, ni startade det här och ni ska avsluta det; lämna Mongoliet, rusta upp vår armé, släpp våra soldater och bistå oss ekonomiskt så vi kan bygga upp Mongoliet igen.


Nicolais sekreterare kom in igen; Herr president! Amerikas president är på heta linjen!

Nicolai. Nu har du verkligen satt dig i skiten, och om du inte glömt det har du fortfarande dina kärnvapen riktade mot oss och vi har våra riktade mot er. Gå med på Mongoliets krav och Amerika kommer bistå er att hämnas mot de mongoler som skändat Zakamensk, om inte, så kommer alla diplomatiska förbindelser mellan USA och Ryssland att brytas. Jag kan också hälsa från Tokyo; om det ryska planet inte vänt tillbaka till Ryssland om två timmar kommer de själva gå in i Irkursk, och om du då motsätter dig japansk intervention i Ryssland, ja då måste även örnen agera. Ett sista krav jag har, låt amerikanska styrkor bevaka gränsen mellan Ryssland och Mongoliet efter kriget.

Mina kärnvapen är riktade mot dig för att din agent är i mitt land! Tills jag har hittat honom står de redo, förstått?! skrek Nicolai i luren och lade på samtidigt som han fortsatte med mongoliets general.

Ni ska lämna Irkusk, Zakamensk och alla soldater på rysk mark ska ut ur Ryssland, mina soldater går ut ur Mongoliet och vapenstillestånd träder i kraft. All skada mot ärkebiskopen kommer leda till ytterligare blodsspillan, förstått?

Sedan kopplade han upp sig mot resten av världen och förklarade att alla attacker mot Irkusk kommer leda till ett kärnvapenangrepp, för att säkra biskopens säkerhet.

För tredje gången störtade sekreteraren in i Nicolais rum.

Herr president! Pressen vill tala med dig och Ukraina, Moldavien, Uzbekistan och Tadzjikistan begär att omedelbart få lämna alliansen om någon västerländsk stat visar tecken på aggression mot Ryssland. Kazakhstan, Turkmenistan, Krigizistan och Vitryssland ställer sig tveksamma till Rysslands agerande men kommer stå bakom dig vad du nu än gör.

Samtidigt ringde den mongolske generalen upp igen och åter ställde han kraven; lämna Mongoliet och ge ekonomiskt bistånd till det mongolska försvaret samt det mongolska näringslivet.

Sist ringde också Vita huset upp och klargjorde att man inte kände till någon amerikansk soldat i Ryssland men att manv ar glada över att få veta varför Rysslands kärnvapenarsenal hastigt och lustigt riktats mot USA. Sedan påpekade han att kärnvapenhot inte kunde tolereras.

Emilio Roberto, Hopkins andreman, medlade idag på samtliga nyhetskanaler i EU att förberedelserna inför byggandet av Partipyramiden kommer att påbörjas i slutet av kommande veckan.

Hopkins klev in med stormsteg på sitt kontor, och smällde nästan igen dörren rakt i ansiktet på Emilio som tappert försökte komma ikapp. Han hängde av rocken och hatten, slog sig ner i stolen medan en assistent serverade hans eftermiddags te och lyfte på luren. En röd telefon med en direktlänk till Krelm.
"Nicolai! Vad har du ställt till med nu? Jag ger dig tolv timmar till att lösa situationen, om det sedan skulle visa sig att du misslyckas igen, blir det upp till mig att ta till åter gärd för att skydda min nation, och jag kommer hålla dig personligen ansvarig för all förödelse detta orsakar på min nation!

Timmarna gick och så plötsligt, bara minuterna efter att Rysslands utrikesministerie officiellt gått ut med att frihetsavtalet mellan Ryssland och Tjetjenien skulle börja gälla morgonen därpå, rapporterade Tokyo att ett ryskt plan fullt med europeér, amerikaner och ryssar flugit in över den japanska staden Toyama - med kurs mot Tokyo. Japanskt stridsflyg hade lagt sig bredvid planet och hade gjort sig redo att skjuta om inte tvisten var löst innan planet befann sig i närheten av Tokyo. Någon påtankning funderade man ej på, eftersom att planets delar skulle regna ned på Tokyo om det nådde sin destination och om man sköt ned det. Samma sak sade indierna. President Nicolai hade fortfarande 19 timmar på sig att förhandla, men han visste också att båda planen skulle hinna fram till sina respektive städer inom två timmar. Vad det europeiska planen gällde hade mongolerna gjort en felbedömningen, planen skulle aldrig kunna nå de utpekade europeiska städerna, men Europa som mål skulle ändå finnas inom räckhåll.

Hopkins trädde fram inför kameran. "Kära medborgare och partimedlemar! Jag är här för att prata om situationen i Mongoliet. Som ni alla nog vet är tre plan, lastade med oskyldiga och sprängämnen, på väg mot tre Europeiska städer för att spillla Europeiskt blod som hämnd för den ryska invasionen. Jag bryr mig inte om vem som är skyldig till vad, eller vem som bär ansvaret, allt jag vill är att situationen löser sig!
Jag vänder mig till både presidenten och generalen när jag nu både kräver och vädjar att ni ska lösa det här så fort som möjligt. Civila liv står på spel, och det är ert ansvar, nej, er mänskliga plikt att lösa detta!"

Ännu en gång stormade den ryske sekreteraren in, nu svettades han.

"Herr president! Vi har förlorat all kontakt med Irkutsk och den mongolske generalen. Larmcentral från förorter runt staden talar om ett svampmoln ovanför staden. Vi vet inte vad som hänt men våra satelliter visar att mongolska styrkor flyr både Irkutskt och Zakamensk, men vi vet inte från vad. Vi har ingen kontroll över situationen det enda vi vet är att kontakten är bruten med Irkutsk och att något stort har exploderat i staden!"

I det samma bröts nyhetsinslaget om de mongolska terroristerna på Channel One och ersattes med en bild på brinnande flyplansdelar. Japan hade skjutit ned planet som varit påväg mot Tokyo och anfallet mot det indiska planet skulle inledas inom bara några sekunder. TV bilder där indiskt stridsflyg skjöt ned ett ryskt inrikesplan kablades ut över hela världen. Samtidigt som ytterliggare en nyhet nådde världen; enligt regeringen i Tokyo var det Kreml själva som låg bakom terrorattacken mot de ryska gränsvakterna, artilleribeskjutningen av Zakamensk samt bilbomben mot den europeiska bloggaren. Samtidigt som världens fördömande sköljde över Ryssland kunde ryske försvarsdepartementet konstatera att en taktisk kärnvapenrobot detonerat i Irkutsk. Det var troligen en av Rysslands egna robotar som aktiverats rakt under Sibiriens militära högkvarter i Irkutsk. Med all sannolikhet hade den mongolske generalen styrkt med i explosionen, nu var frågan hur detta kunde hända? Inte hade väl hundratals mongolska soldater plötsligt begått självmord?

Hopkins stormade fram genom regeringsbyggnaden, efter honom skyndade ett följe av sekreterare och regeringsanställda, och i täten för dem fanns Emilio som lydigt antecknade allt vad Hopkins sa.
"Ring upp Svärd. Jag vill att han personligen ger en telefon till var enda anställd borta på utrikesdepartementet och beordrar dem att genast börja ringa hela världen. Någon någonstans måste väl ändå kunna berätta vad tusan det är som händer där borta. Ring sen upp Hoffmann. Jag vill att han tar kontakt med flygplanen, det finns inte längre någon anledning för dem att spränga sig själva i bitar. Om de landar lugnt och stila, utan att skada vare sig Europeisk mark eller civila får de fri lejd hem till Monoglien, eller asyl i EU om det funkar bättre. Bara de ger upp och landar tryggt så klarar de sig utan konsekvenser. Få slut på den här nu, innan folket börjar tveka över sin säkerhet!"

Det tog inte lång tid innan talesmän från Kreml kunde gå ut och berätta att en mindre atombomb detonerat i centrala Irkutsk. Vad man inte sa, men som kablades ut till världens ledare, var att alla kärnvapen i Irkutsk var kopplat till en centraldator i Moskva, som inte gett utslag vid detonationen, det var alltså inte en rysk bomb som förstört stora delar av Irkutsk och raderat ut, inte bara hela den mongolska krigscentralen, utan också den rysk-ortodoxa kyrkan, huvudgatan och ett stort antal hotell och restauranger. Ryssland hade utsatts för ett kärnvapenangrepp. Dödssiffran var osäker men ändå "positiv", enligt Kreml. De civila som befann sig runt och i Ground Zero beräknades vara turister och andra utländska människor, den mongolske generalen hade bara tagit utländsk gisslan för att sätta press på Ryssland.

En timme senare, när tre ryska inrikesplan landade på Tbilisis (Georgiens huvudstad) internationella flygplats och det framkom att japanska styrkor numera befann sig på ryskt territorium, hade man fortfarande inte lyckats ta reda på varifrån bomben kom. Med hjälp av japanska fallskärmsjägare kom ryssarna i alla fall snabbt igång med räddningsarbetet. Centrala Irkutsk hade förvandlats till ett blodbad. Större delen av gisslan kunde dock räddas, eftersom de inte befunnit sig i närheten av Ground Zero. Ärkebiskopen, hans stab samt en stor mängd av europeéska och amerikanska turister samt ryska civila hade dock omkommit. Nu väntade världen spänt på ett uttalande från president Nicolai.

Idag kamrater, idag har det mest ofattbara inträffat. Ryssland har återigen drabbats utav den hemska kärnvapenkraften. Idag har våra medborgare, våra allierade, vår religion och vårt samhälle lidit fatalt. Jag vädjar er, våra allierade och mina landsmän att be för de liv som idag gick förlorade.

De kommer bli ihågkomna för detta. De kommer bli ihågkomna för det motståndet de gjorde, in i det sista kämpade civila mot mongoliska soldater. Mitt folk ska inte glömmas bort efter vad som skett dem, aldrig!

Jag tänker inte tolerera liknande missöden, detta är oacceptabelt! Civila skall aldrig behöva utsättas för den hemska makt som kärnvapen givit oss, aldrig någonsin ska en ryss få se ett svampmoln på rysk mark! Aldrig någonsin ska ryska medborgare vakna upp med rädslan att bli stekta av ljuset från en atombomb. Aldrig någonsin, inte på rysk mark, inte på min vakt! Ryssland kommer att stå upp, i mörkret...

Och så inleddes nästa krig. När de första japanska fallskärmsjägarna hoppade ner över Irkutsk möttes de av frenetisk kulspruteeld. Massiva luftbombningar sattes snabbt in mot de mongoliska mekaniserade enheterna medan japanska bepansrade bilar sattes ned med helikoptrar utanför staden. Snabbt började man organisera massevakueringar av förorterna medan man snabbt men effektivt arbetade sig in mot Irkutsk centrum, som fortfarande pryddes av ett svampmoln. De japanska soldaterna var nervösa. Atombomben hade satts in för att på ett snabbt vis förvirra de mongolska soldaterna och förhindra dem från att börja massakrera civilbefolkningen när man gick in i staden. Man var väl medveten om att kyrkan och flertalet i gisslans skulle massakreras men de hundratal som nu dött skulle inte ens vara i närheten av den humanitära katastrof som Nicolai varit beredd att låta skölja över sitt folk.

Medan de japanska styrkorna gick in i Irkutsk anfölls också mongolska förband i skogarna utanför Zakamensk. Japanerna var, på grund av den snabba invasionen, numerärt underlägsna men tekniskt sett skulle striden gå deras väg, hade deras befäl sagt. Ordern om att invadera Ryssland och jaga ut de mongolska förbanden hade kommit ungefär samtidigt som den mongolske generalen lämnat sina krav till den ryske presidenten. Invasionen hade pågått sedan dess, men skott skulle inte avfyras förrän alla andra chanser till fred var omöjliga. Detta skedde alltså i och med att Japan tvingats skjuta ned ett ryskt inrikesplan ovanför japanskt territorium.

Nu var det frågan om omvärlden skulle förstå och förlåta. Vissa stater skulle det säkert, andra, såsom Ryssland, skulle få det svårt att läka alla sår, såsom det de facto nederlaget mot Mongoliet. Också Mongoliet själva skulle bli en svår nöt att knäcka. Men det faktum att Ryssland själva startat detta krig och själva låg bakom terrordåden som ledde fram till kriget ansåg Tokyo anledning nog att "göra det rätta".

Angående Zebbes nästa drag. Ett litet klargörande gällandes rysk geografi

Samtidigt som ryska styrkor ställde osäkrade sina vapen på östkusten (Nicolai hade verkligen piskat upp rädslan för en japansk invasion i de ryska leden) posterade sig övriga ryska förband längs med uralbergen. Om japanerna kom skulle de aldrig få ta sig in i den rika, europeiska, delen av Ryssland. Här skulle "the last stand" bli! Nicolai hade också beordrat en rysk brigad att gå mot den mongolska huvudstaden.

På kvällen, fem dagar efter krigsutbrottet och en dag efter atombomben i Irkutsk kom också den rapport som Nicolai beställt och väntat på. Satellitbilderna från de tre militära baser som blivit anfallna. Man hade funnit spår från både amerikanskt och mongolskt håll, men Vita huset hade heligt lovat att de inte var inblandade. Med all sannolikhet var det japanerna själva som varit där, eftersom det var Tokyo som släppt den hemlighetsstämplade informationen - men Nicolai ville ändå veta från vilken bas de påstådda flygplanen kom ifrån. Överlevande vakter hade alla hört flygplan ovanför deras huvuden de tre olika nätter som attackerna ägt rum. Ingen hade sett något men alla var säkra på att minst ett stort propellerplan och minst två jetplan hade passerat lågt över dem halvtimmen innan anfallen.

Men till Nicolais stora förvåning visade satellitbilderna absolut ingenting....

Ryssland
Ryska allierade
Japan
Europa

fyrkant är divisioner och cirkel brigader. om flera brigader/divisioner befinner sig på samma plats markeras dessa med ett "x" och en siffra.

Nicolai ställde sig vid podiet och började med att hälsa alla välkomna innan han gick till ämnet.

"Att det var Ryssland, och inte Mongoliet som utförde terrordåden var jag inte informerad om, däremot kan jag säga att jag utreder vem som gav orden att utföra dessa dåd och att personen i fråga kommer att bli straffad, det garanterar jag er. Däremot rättfärdigar det inte mongoliets övergrepp mot civila i Zakamensk eller hur de hisomhaver bombar sina egna civila. Därför kommer Ryssland att fortsätta kriget och tillsätta en ny regering, för Mongoliets egna bästa. Ryssland kommer att bidra med ekonomiskt stöd till det nya landet för att försäkra att dagens Mongoliet inte ska upprepa sig. Att Japan senare satt in en atombomb på ryskt territorium och att det finns japanska soldater i Ryssland är högst oroande. Därav skickar jag våra soldater till östkusten för att försäkra oss om att Japanerna inte försöker sig på en invasion."

Uploaded with ImageShack.us

African Alliance
Leshoto
Swasiland
Mozambique
Tanzania
Kenya

African Union
(stridande parter, hela afrika utom AA-länderna är med)
Libyen
Algeriet
Tunisien
Mauretanien
Väst Sahara
Tchad
Sudan
Eritrea
Djibouti
Somalia

[Allierat med Afrikanska Unionen]
Muslimska Kungadömet (Tukriet, Iran, Pakistan, Oman, Bahrain, Qatar, Yemen, Syrien, Jordanien)


Allied Arab States
Förenade Arab Emiraten
Saudi Arabien
Kuwait

USA med allierade
USA
Irak
Afghanistan

Europa

Senaste nytt från CNN!!!

Efter att en mindre atombomb briserat i centrala Irkutsk, och utraderat det mongolska ledarskapet i regionen, har Ryssland förklarat kriget mot Mongoliet avslutat, detta även fast stridande mongolska förband fortfarande befinner sig i Ryssland. Även japanska förband har landat på rysk mark. Japan har tagit på sig kärnvapenangreppet, som dödade 170 människor, men menar att det varit det enda sättet att få ett snabbt slut på gisslansituationen i Irkutsk. Gisslansituationen ledde till att två ryska flygplan med sammanlagt 380 människor ombord, sköts ned ovanför Japan respektive Indien. De japanska styrkorna i Ryssland anser att de är där i fredsbevarande syfte, men Kreml har ändå beordrat sina styrkor att inta försvarspositioner längs med uralbergen och den östryska kusten mot Japan. Japanska styrkor har anfallit och dödat minst ett femtiotal mongolska trupper. Mongoliet befinner sig i officiellt, öppet, krig med Japan, meddelar Mongoliets president, som befinner sig i Nepal.

Kriget mellan Ryssland och Mongoliet har också lett till en hel del omdaningar i SCO. Efter att president Nicolai agerat "dumdristigt och farligt" meddelar nu Ukraina, Moldavien, Uzbekistan och Tadzjikistan att man lämnar försvarssamarbetet i förmån för den egna, nyuppstartade, alliansen Centralasiatiska Pakten (Central Asian Pact, CAP).

I Mellanöstern och Afrika rasar kriget vidare. Samtidigt som USA gett sig in i kriget på de allierades sida, tillsammans med styrkor från Irak, har de allierade förbanden i Afrika lyckats ta kontrollen över större delen av Somalia och Djibouti. Stora strider förväntas dock eskalera i Tchad och framför allt Sudan under de kommande dagarna. Röda korset och Röda halvmånen är på plats men den humanitära situationen väntas bli katastrofal eftersom Unionens trupper redan visat brist på respekt för de mänskliga rättigheterna när de retirerar genom sina egna länder och stulit, våldtagit och ätit vad de fått tag på i de små, afrikanska, byarna.

I norr har också Unionens trupper jagat ut större delen av de egyptiska försvaret ur landet. Egyptierna har tagit sin tillflyktsort till Saudi Arabien och där förenats med andra divisioner från Araballiansen för att, enligt de själva, slå tillbaka. Även amerikanska trupper befinner sig i Saudi Arabien men ännu har inget sagts om ett kontringsanfall mot Egyptien och de libyska styrkorna i landet kommer att vara ett gemensamt anfall av AAS och USA/Irak.

http://fuldans.se/?v=nvwbakwmoj

Exakt två veckor efter att de ryska trupperna gick över gränsen till Mongoliet kom så beskedet som president Nicolai hade väntat på. Japanska trupper hade anfallit den mongolska staden Teshig. Hans egna pojkar hade gjort starkt motstånd och man höll fortfarande staden men man hade ändå begärt snabba förstärkningar. Nicolai hade hela tiden hoppats på att det japanska anfallet skulle komma, särskilt som han hande planerat att själv besöka Teshig för inspelningen av en propagandavideo. Om hans trupper nu lyckades slå tillbaka det japanska anfallet innan han anlände till den mongolska staden skulle propagandafilmen verka ännu mer patriotisk och framgångsrik. Detta behövdes nu, särskilt när Tjetjeniens självständighetsförklaring, förlusten mot Mongoliet samt det gräl som uppstått mellan Shanghai Cooperation Organisation och Central Asian Pact tärde på hans relationer till ultranationalisterna och de gamla kommunisterna. Kanske skulle vinsten över det teknologiskt överlägsna Japan blidka de jävla nationalisterna?

Nicolai myste lätt samtidigt som han, tillsammans med försvarsministern och deras respektive närmaste män promenerade över flygplatsen mot privatjeten som först skulle ta dem till storstaden Krasnoyarsk, där säkerhetsläget i Teshig skulle bedömas innan planet kunde fortsätta in i Mongoliet. Men som alltid när Nicolai var nöjd så skulle något inträffa och plötsligt exploderade jetplanet och försvarsministern framför honom var ett huvud kortare.

Snabbt agerade Nicolais livvakter och tryckte ned honom på marken samtidigt som ett tiotal tunga explosioner hördes. I ögonvrån lyckades Nicolai få syn på ett trettiotal flygplan av attacktyp passera på låg höjd innan den ena livvakten råkade sätta sitt knä i skrevet på presidenten som töcknade bort en stund. När sällskapet som nu var en försvarsminister, två vakter och en ministeriesekreterare mindre väl kom på fötter såg de att hela Domodedovo internationella flygplats stod i lågor från Moskva city, knappa halvmilen därifrån, ljöd bomblarmet...