Islet of the Living Dead

Sträckan ned till skolan lade de snabbt bakom sig. Överallt sprang det omkring människor och "galningar", men det fanns inget våra vänner kunde göra, bortsett från att köra över två av "galningarna". Skolgården var folktom men man kunde tydligt se att folk tagit skydd inne i lokalerna och barrikaderat ingångarna, men det var nog ändå bäst att fortsätta mot pendeln eftersom de antagligen inte skulle släppas in. Väl framme vid skolgårdens utgång och den rulltrappa som ledde ned till SL:s central i Flemingsberg kastade sig alla ut genom bilen, greppade sina tillhyggen och började springa nedför trapporna och sedan vidare över bron ovanför E4:an och in i pressbyrån - där de lyckades slå ned tre galningar till.

"Ta allt ni behöver!" skrek Lars och grabbade tag i en Maraboukaka.

Fabian brydde sig inte så mycket om vad han packade ner utan fyllde mest väskan och fickorna med det som låg närmast till hands. Hela tiden slängde han en vakande blick över axeln. "Kan vi dra nu?" undrade han nervöst och la ett mjölpaket i väskan utan att tänka.

Lars plockade snabbt på sig diverse godsaker och färdigbredda smörgåsar. Josefine stoppade på sig juice och mjölkpaket medan Mikael länsade tidningshyllorna på Slitz.

Fabian ryckte åt sig en av Mikaels tidningar och skyndade sedan bort mot ingången för att kolla så att kusten var klar. "Kom igen nu, nu drar vi!"

Utgången ledde in till en mindre perrong med några stolar och en mindre kebabrestuarang samt en Wayne's Coffey. I mitten av allt fanns ett par rulltrappor som ledde ned till huvudpärrongen, där ett pendeltåg från Södertälje just stannade och soldater klev ut ur alla ingångar - tydligen så var evakueringen väl organiserad. Det verkade i alla fall som det.

Våra vänner kutade snabbt ned fört trapporna och fram till de mer eller mindre överfyllda tågvagnarna. Lars frågade en soldat vad som pågick.

"Kan inte säga mer än att vi befinner oss i en krissituation och att vi evakuerar så många som möjligt till Stockholm där staben bedömt det som säkert område. Gå på tåget och försök ta så liten plats som möjligt!.

Sällskapet kunde med nöd och näppe trycka sig in bland snyftande kvinnor och darrande män. Tåget började rulla och allt var lugnt för en stund...

"Jag önskar jag hade gått till kyrkan oftare" mumlade Fabian och tänkte på sin djupt troende katolska familj. Tänk om den här skiten hade spridit sig ända ner till Småland redan. Hans familj kunde vara död vi det här laget, tillsammans med större delen av alla han någonsin känt. Vad tusan höll egentligen på att hända?

Pendeltåget rusade verkligen fram, och det verkade inte stanna av när de närmade sig Huddinge heller. Istället så sade konduktören plötsligt i högtalarna; håll i er nu...

Det kändes nästan som om vagnarna skulle klyva luften när tåget drog förbi Huddinges station i hundra knyck. Huddinge stod i brand och i luften cirklade ett tiotal flygplan som spontant släppte sina laster. På berongen kunde de skrämda passagerarna skrämt se hur grupper av "människor" slet i stycken av det som en gång varit andra människor.

Pendeln fortsatte vidare och stannade vid några stationer utan problem, tills de kom till Älvsjö.

På håll kunde Fabian se att en grupp av zombies snabbt närmade sig perrongen, där flertalet vanliga människor befann sig. Konduktören tycktes inte ha lagt märke till zombierna och stannade och öppnade dörrarna. Soldaterna klev ut och på bara någon sekund hade en av dem övermannats av ursinninga zombies som också lyckades ta sig in i vagnarna. Tåget började då rulla innan vagnarna stängts och några människor ramlade ut och lämnades åt sitt öde på perrongen i Älvsjö.

Panik utbröt, zombierna hade tagit sig in tre vagnar bort. Lars förstod att folkmassan skulle hindra dem från att komma fram till sällskapet innan tåget nådde Stockholm, men vad skulle hända där?

Folk stirrade ned i backen, hjälplösa som de var, och lyssnade på ljudet av skrik och förtvivlan tre vagnar bort...

Pendeln fortsatte sedan i allt snabbare takt och stannade inte vid någon av stationerna mellan Älvsjö och Stockholms central. Men även om det inte varit för zombierna på tåget, så hade det varit för zombierna på perrongen. När vagnarna lämnat Stockholm södra så kunde våra vänner se hur folk slets ned på löpande band en vagn bort. Snart skulle dock Lars inse att zombierna inte var deras största problem.

Väntandes på centralen stod ett femtiotal soldater uppställda med sina AK4:or riktade mot pendeltågsvagnarna. Det var ju självklart! tänkte Lars. Inte skulle de riskera att låta zombierna spridas in till city för några vanliga människors liv.

"Neeeeeer!!!!!" skrek han sedan och drog ned Fabian och Josefine på golvet. Mikael och Peter var inte långt efter och precis när de tog i golvet, tillsammans med ett tjugotal andra passagerar som också fattat vinken, började soldaterna utanför avfyra sina vapen och hela världen var plötsligt ett kaos av krut, glassplitter, skrik och panik...

Vapnen smattrade och folket i vagnen slets sönder av kulorna och föll döda till marken. Allt gick väldigt snabbt och ingen förstod efteråt vad som hänt, men på något vis lyckades Lars få våra vänner plus tre andra att följa efter, krypandes längst marken, genom vagnen och sedan ut genom ett fönster som vette bort från den del av perrongen där soldaterna sköt. De kröp snabbt ut och landade med en hård duns på spåret nedanför. "Bort från spåret!!!" skrek Lars och pekade mot ett pendeltåg som kom innifrån staden, troligen för att hämta upp nya flyktingar.

Våra vänner och två av de andra han bort, medan en tredje inte han reagera i tid och delades i två när pendeln rusade fram. Skrikande fortsatte de sju överlevande mot tågspåret 20 meter bort där ett Karlstad/Oslotåg just kom in på perrongen. Bakom dem fortsatte soldaterna att skjuta.

"Under tåget!!!" skrek Lars, och klämde sig ned under en av vagnarna samtidigt som folk på perrongen ovanför mer eller mindre slogs för att få en plats ut ur landet. De andra kröp också snabbt ned under tåget. "Vad gör vi nu?" gnydde Josefine.

"Ja?" undrade Fabian. "Vad tusan gör vi nu? Och var i helvet är vi på väg egentligen?"

"Jag tror vi ska försöka ta oss ut från centralen i alla fall!" skrek Lars samtidigt som tåget de låg under började rulla. De låg kvar och väntade tills luften ovanför var öppen och kröp sedan upp på Osloperrongen. Soldaterna på andra sidan började skrika åt dem att ta sig ned på centralen fort som fan!

De kutade ned för några trappor och kom efter några minuter ut till bussgaten vid centralstation där två soldater tog emot dem. De ombades att lämna centralstationen såvida de inte skulle med ett tåg bort från staden eller inte hade någonstans att uppehålla sig. Enligt soldaterna så var centrala Stockholm, västerort och norrort "säkra", medan söderort var satt i karantän. "Det som hänt" hade bara drabbat Stockholms län hittills och att ta tåget till till exempel Uppsala var gratis.

Vännerna bestämde sig dock snabbt för att stanna kvar i Stockholm för att se om de kunde "hooka upp" med några de kände. Så istället för att bege sig mot tågavgångarna så tog de rulltrapporna upp till huvudplan och satte sig på det, konstigt nog, halvtomma McDonalds. Medan de beställde sin mat berättade kassörskan att militären gett order om att allt skulle fungera normalt. Man var fri att lämna Stockholm men om man valde att stanna kvar så skulle man gå till jobben som vanligt, särskilt viktigt var det att matställen höll öppet på grund av flyktingströmmen från söderort.

Radio och TV var dock dött här med, så ingen visste riktigt vad som hänt.

Efter de hade ätit började de diskutera vad som skulle göras härnäst.

Medan de började diskutera vad de skulle göra härnäst lyckades Mikael koppla upp sig mot en sluten server som regeringen tydligen inte lyckats stänga ned ännu, med hjälp av en dator bredvid Burger King. Han gick direkt in på FOX och fick upp en ny "infestationbild".

Lars konstaterade snabbt att läget var kritiskt, zombierna hade tagit sig över Skanstullsbron och Johanneshovsbron och hela Södermalm var nu rödmarkerat. Mellan Södermalm och Centrum låg nu Gamla stan med Skeppsbron och Centralbron. Om de inte redan blivit övertaget gissade Lars på att militären satt hårt mot hårt där. Gamla stan var troligen utrymt och skulle fungera som buffertzon.

Internet låg uppe i ytterliggare fem minuter innan en soldat kom fram till dem och bad dem stänga av datorn. Han menade att regeringen beordrat att Internet skulle stängas "i Stockholm" eftersom man misstänkte att det kunde finnas spioner i området. Alla i sällskapet såg dock tydligt att soldaten inte ens trodde sina egna ord.

"Hur ser det ut i tunnelbanan då?" frågade Lars. "Även om ni sprängt broar så kan de här...zombiesarna... ta sig under Mälaren och in till centralen?"

"Nej, vi har minerat alla linjer och har jag tror att regeringen beordrat satt NI på att hålla kontinuerlig vakt."

"Och hur är det med andra städer?"

"Det kan jag inte direkt gå in på, men mellan oss så kan jag säga att det i alla fall verkar som om det bara är huvudstaden med omnejd som är drabbat. När jag var och pratade med min plutonchef, som för övrigt sitter vid utanför Waynes Coffee på övervåningen, hörde jag att förband från Örebro och Norrköping var på väg mot Södertälje för att där möta upp och trycka tillbaka den här attacken, vilka det nu är som ligger bakom det. Jag har redans agt för mycket men ni kan säkert få ut lite mer information om ni pratar med plutonchef Höglund, ni verkar ju ha rätt bra koll ändå och kanske vet något som inte han vet" sa soldaten och sneglade på Mikaels nätdongel.

"Fiskis klarade sig" sa Peter."Järnspikar"

"Ska vi leta upp den där plutonschefen och fråga om han kan berätta vad som är på gång då?" frågade fabian och började röra sig i riktning de fått utpekad.

De tog rulltrappan upp mot Waynes Coffee, där flertalet soldater satt och fikade samtidigt som de höll uppsikt över ett tiotal olika skärmar.

Det var lätt att peka ut plutonchefen. En lång, vit, man med tysk porrmustasch och en början på en blond deathhawk-frisyr.

"Vad kan jag hjälpa er med då?"

"Ärligt talat, vi vill veta vad fan det är som händer." sa Fabian som gick rakt på sak.

Jag kan av sekretesskäl inte vara fullt uppriktig på den frågan. Men jag kan säga som så att ett virus brutit ut på Värmdö, ett virus som gör människor till galna mördarmaskiner. Zombier, kalla vi dem. I norr har vi lyckats stoppa deras framfart vid Gamla Stan och i söder så går mekaniserade förband från Östergötland och Örebro mot Stockholm för att tvinga tillbaka smittan. Gränserna mot Norge, Danmark och Finland är dock stängda, men NATO bistår oss i alla fall med flyg - ni har säkert sett amerikanska stealthbombare nu på morgonen. Vi har tyvärr fått sätta in tung eldkraft mot vårt egna samhälle, regeringen har bedömt det som viktigare att hindra att smittan sprids, än att rädda de som befinner sig i karantänsområdena. Men, hur som helst, här i Stockholm är ni säkra. Dock vill jag be er att fortsätta norrut såvida ni inte bor här, jag gissar på att staden kommer fyllas upp med fler flyktingar under dagen och vi kommer komma till en punkt där det blir för trångt.