Islet of the Living Dead

Nao skrattade högt men det syntes att han inte förstod vad Peter menade.

I andra änden av bordet fortsatte diskussionen mellan Fabian och Lars. Lars kunde inte föreställa sig vad för sorts vapen som skulle testas, men han gissade att det kunde röra sig om någon ny slags båt, eftersom de var faktiskt på Värmdö. Han hade en iphone som de började surfa runt med medan Louise fascinerat tittade på. På Internet fanns en hel drös med blogginlägg rörande ämnet, men det mesta rörde sig om anklagelser från socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som menade att det säkert var något som förstörde miljön eller som skulle användas av USA - eller å andra sidan glada tillrop från borgare som ansåg att det här tog Sverige närmare NATO och att man ny kunde knyta nya kontakter med Japan, även i andra områden såsom inom robotindustrin. Ingen verkade veta vad för sorts vapen det var. Dock så cirkulerade det tre bilder som var tagna från en motorbåt utanför en mindre ö rakt väst från Värmdö. Bilderna visade, på avstånd, hur en svensk soldat satt på knä med en bibel i handen, samtidigt som en annan verkade stå böjd över den förste och trösta honom. Den andra bilden visade när en tredje soldat kommit fram till de första två och börjat prata och den tredje hur alla tre soldaterna viftade med sina vapen mot fotografen i båten.

Fotografen själv verkade ha gått upp i rök men nätet var fullt med spekulationer om vad som försigick.

"Det där är ju inte riktigt klokt! vad tusan kan de hålla på med egentligen? Biologiska vapen, eller vadå?"

"Vad gastar ni om?!" skrek Peter.

"Nä", sa Louise. Japanerna får inte hålla på med sådant efter kriget ser ni. Om det nu skulle vara så att de ändå gör det och vår egna svenska regering tillåter det ja då vet bara gudarna hur svårt han Reinfeldt kommer få det. Näe, jag röstade på Lars Ohly.

Vi pratar om soldaterna på Värmdö, vi diskuterar vad det kan vara! svarade Lars.

"Har det hänt något mer? SvD eller DN borde ju uppdatera oss om det"

Nä. Bara massa snack om dedär bilderna hela tin'!

Diskussionerna runt bordet fortsatte i ungefär två timmar. Sedan satte Mikael på en stor stereo som han burit ut samtidigt som hans lillebror, Emil, tog med Lars för att hämta bål och snacks. Efter att barnfamiljerna tackat för sig och männen i familjerna hällt i sig några extra öl tackade de för sig och gick in till sitt. Pensionärerna valde dock att stanna kvar, även när många av tjejerna i sällskapet började dansa på borden. Nu var det fest!

Fabian hällde i sig de sista dropparna sprit från glaset och hoppade sedan själv upp på bordet. Det var inte bara tjejerna som kunde dansa.

Peter stod och skrek på en tavla som föreställde en get.

När klockan var 2300 började det skymma och festen började gå överstyr. Josefine hade vänstrat med en annan kille, gjort slut med Mikael och sedan blivit tillsammans med honom igen. Lars hade somnat, sittandes, vid Mikaels trappuppgång, de manliga pensionärerna hejade på några tjejer som börjat strippa och de kvinnliga pensionärerna hade flyttat ett bort lite längre bort där de nu satt och spelade kort och drack varandra under bordet.

När våra vänner satt vid ett bord och drog sexskämt tillsammans med några tjejer ringde det plötsligt på Emils mobil, han stannade upp och pratade en stund, beklagade sig och sa att han inte kunde för att han var full. Efter ett tag lade han irriterat på och sa; de ringde från HKV nere på öster och kallade in mig. Det behöver tydligen hjälp av folk som gjort lumpen för att hitta en nersupen politiker uppe i skogen norr om Sumpan. Jag får väl helt enkelt åka dit, de lät rätt irriterade. De skulle komma och hämta mig om fem minuter tydligen.

"Vägra, du är ju stupfull" garvade Peter på innan han återgick till att diskutera Mein Kampf med tavlan.

"Jävla kommunistfasoner! Vilken sjuk, totalitär stat kallar in folk klockan 11 på natten för att leta efter en nersupad politiker i skogen? Det är väl sånt de har orienteringsklubbarna till?!"

I det samma parkerade fem tre SL-bussar till bredden fyllda med unga män och kvinnor utanför Mikaels lägenhet. En man i full mundering, med ett vapen över axeln kom ut och mötte upp Emil.

Rekryt Emil!
Ja, Sergeant Gustafson!
Jag beklagar att jag måste avbryta ditt festande men det är av högsta prioritet vi hittar målet. Se det som en övning, ni får självfallet betalt!

"Ni kan inte släppa ut Emil i skogen beväpnad fattar ni väl! Han kan ju knappt stå rakt, fattar ni hur mycket han druckit?!" utbrast Fabian med kämpaglöd i rösten. Han hade också tat ett par glas för mycket.

"Har det med övningen att göra?"

Var god och återvänd till festen, civilist, sa Gustafson. Sedan tog han med sig Emil till bussen.

Emil glömdes snabbt bort och festen fortsatte ända till klockan 2, då man kom fram till att ingen kunde köra hem och ingen heller hade lust att gå hem att alla skulle sova i Mikaels lägenhet. Några turturduvor valde dock att sova utomhus.

Väl inne i huset började man efterfesta och tjuvkika på de som stannat ute och nu börjat med vuxenlekar.

Fabian befann sig i ett hörn av lägenheten med en tjej vars namn han inte riktigt kunde minnas och hade lite småmysigt. Plötsligt flög en vas i golvet på andra sidan lägenheten. "Vad hände?" frågade en halvt medvetslös Fabian med kisande ögon och en halv öppen mun.

Det var bara jag som ville få allas uppmärksamhet! skrek Mikael. Vi måste i säng nu, grannarna börjar bli aningen otåliga!

Sedan sades inget mer, packade som sällskapet var gick i säng utan att klaga. Fabian hamnade mellan två yngre töser och Peter bredvid sin tavla. Alla sov tills att Mikael, tre timmar senare, väckte sällskapet genom att fyllespy över hela golvet. Detta ledde till att ingen ville sova mer. Några började ockupera Mikaels TV-soffa och slog på TV:n för att kolla porr medan andra tog sig in i köket för fyllekäk. Mikael stängde in sig tillsammans med Jennifer på toaletten.

På TV:n visades lite porr och någon dokumentär. Inget av intresse. Plötsligt slog sig Peter ner i mitten av soffan med sin tavla i högsta hugg och ryckte åt sig fjärren. För att verka intellektuell slog han över till CNN, och vad de då såg chockade dem svårt.

You are watching CNN airing live above the Swedish capital of Stockholm. Early this morning, several fighterplanes startet to bomb a small island called Varmdo not far from the city center. It is widely known that the Armed Swedish forces are participating in an arms test together with a japanese chemistry giant and japanese government officials, though CNN intelligence on the spot have not been able to sort out if this mornings bomb raids has had something to do with the tests. However, what is known is that several smaller communities on the island has been turned to dust...

Peter slog över till fyran.

...ÖB har fortfarande inte gått att nå för en kommentar men vi har, med hjälp av amerikanska CNN kunnat bekräfta att i alla fall Gustavsberg, Hemmesta och Skeppsdalsström blivit utsatta för aggresiva bombangrepp av vad som verkar vara svenskt attackflyg. Källor runt om i Stockholm har ringt in och berättat att armébussar kommit och hämtat både nyligen utexaminerade värnpiktiga och äldre, f.d, soldater och kört i västlig riktning. Vi kan anta att detta har något att göra med bombningarna mot Värmdö. I detta tillfälle kommer nog många dra slutsatsen att vi ligger i krig, men vi på redaktionen vill ännu inte dra några förhastade slutsatser. Vad som är säkert är dock att den japanske försvarsminister som befunnit sig på Värmdö under de senaste två veckorna har evakuerats med helikopter från platsen, detta efter de första angreppen. Han har dock vägrat att svara på några frågor.

Det blev tyst en bra stund. Ingen visste riktigt vad man skulle säga.

"Va läskit'" började en tjej. Och sedan satte diskussionerna igång om vad det kunde röra sig om. Alla var dock rörande överens om att det inte fanns någon bortsprungen politiker. Istället började man spekulera i om experimentet gått fel, men vad? Emils mobil var också död.

Inga nyhetshelikoptrar tilläts tydligen vara i luften, så de enda bilderna som man kunde visa var bilder på bron mellan Skuru och Orminge. Militären hade tydligen varit väldigt snabba med att inte bara spärra av Värmdö utan hela skärgården från Nacka. Även om flyganfall tydligen bara gjorts mot Värmdö. Det var skymning ute så bilderna var dåliga men man kunde tydligt se flertalet helikoptrar cirkulera över Värmdö och Ingarö på avstånd. Var och varannan minut kunde man också se plan flyga in på låg höjd för att släppa sina bomblaster, vilket resulterade i att himlen lystes upp på avstånd och ett dovt muller hördes.

Bron hade inte bara spärrats av med hjälp av kravallstaket utan det stod även två Stridsvagn 122 bakom reportern. Utöver det verkade det finnas minst ett hundratal militärer på platsen. Reportern kunde dock bara fortsätta att konstatera att Värmdö hade bombats men att man inte visste varför. Tv4 hade fått klara regler om att inte intervjua soldater. Men alla ryckte ändå till när de fick se Emil kliva upp på en av vagnarna i bakgrunden och speja ut över bron.

Fabian som insett allvaret i situationen reste sig från sin plats mellan tjejerna som både bytte lite rodnade blickar emellan sig och gick för att spy på toaletten. Dörren var dock fortfarande låst och stönanden hördes inifrån så han gick ut på balkongen, lutade sig över räcket och körde fingrarna i halsen.
När han var klar gick han in igen med en grimas av dålig smak i munnen och satte sig i soffan. Huvudet kändes betydligt klarare, om än lite lulligt, och han kände att han började kunna ta situationen på allvar. "Vad tror ni?" frågade han. "Tänk om de försökt mixtra med soldaternas sinnen och sedan fuckat upp det så att de förvandlats till psykopatiska mördare som går berserk?" frågade han lite tveksamt och rös svagt vid tanken. Under vanliga omständigheter hade folk nog börjat skratta åt ett sånt förslag, som normalt borde ha kommit från en blond tjej med gigantiska pattar och minimal kjol, men med tank på vad som faktiskt höll på att hända i stan var det inte helt otänkbart.

Nyhetssändningarna fortsatte i en halvtimme utan något nytt. Det enda anmärkningsvärda var att bombningarna tycktes bli mer och mer intensiva i bakgrunden. Flera av Mikaels gäster hade försökt ringa till bekanta på ön men inga samtal tycktes komma fram, och på Facebook var allt tyst från både Värmdö och Ingaröbor. Men så plötsligt rungde Emil...

"Sätt på högtalarna!" gastade Peter.

Mikael slog på högtalaren...

"Jag har stulit den här telefonen. Avbryt inte, ring inte upp. Inte krig. Jag mår bra. Lämna INTE huset. Barrikera er. Lämna INTE huset..."

Sedan lade Emil på.

"Vad tusan va det där?" undrade Fabian. "Varför ska vi barrikadera oss? Och i så fall, mot vad?" Frågorna surrade i rummet. "Okej, vad gör vi nu? Och finns det nån silvertejp?"

(hur ser lägenheten ut? Våning, antal ytterdörrar, brandstege, fönster?)