Islet of the Living Dead

Vi kanske borde gå ut och hämta fåglarna på gräsmattan? sa Peter försiktigt.

"Helt rätt....peter va det va?...I alla fall, nån springer och berättar det här för folket ute på gräsmattan. och några ser till att varna resten i huset. Och se till att leta upp en rulle silvertejp. NU!" Beordrade Fabian, som för tillfället var de mest nyktra personen i rummet, och därför mest lämpade att ta kommandot. Det var åtminstone vad Fabian tyckte.

Peter fick ännu en snilleblixt och började fylla tomma ölflaskor med vatten och försegla dem. Han tänkte att rent vatten skulle de inte klara sig utan särskilt länge om vad det nu var som anföll slog av vattenledningarna. Sedan öppnade han ett fönster och ropade in de som låg över gräsmattan.

Jo..., klämde Mikael fram. Tillsammans med Peter, Fabian och Josefine gick han ut ur lägenheten ich ut på gården. Men där var det tomt - och tyst som i graven birtsett från vinden.

Var fan är de? frågade Peter. Ska jag ropa?

"Det här känns inte bra!" svarade Fabian. "Det här känns inte bra alls! Vi borde dra tillbaks in i lägenheten och barrikadera dörren, precis som Emil sa. Och vi borde göra det nu!" Folk försvinner inte mitt i natten, särskilt inte en grupp människor som druckit ett par glas för mycket.

"Vi har int' försvunne!" skrek plötsligt en av gästerna när han kom traskande längs gatan tillsammans med de andra sex som sovit ute. "Vi tog bara en promenad, men har ni lyssnat på radion, fatta de e' ju helt galet!"

Alla gick sedan in och började fundera på vad de skulle göra, samtidigt gick solen upp och festfolketbörjade vakna.

Vi låser dörren, barikiderar den med en bokhylla och sedan väntar vi, började Peter. Vi får väll ha en spanare på taket eller något.

"Innan vi flyttar bokhyllan tejpar vi dörren. Tejpar man alla dörrkarmar med silvertejp är det helt omöjligt för en människa att få upp den. Sen kan vi sätta möbler framför." kommenterade Fabian och gick för att hämta mänsklighetens stolthet, silvertejp.

Jo, det är nog bra, stönade bakisMikael fram. Efter lite diskussion kom man dock fram till att underrätra grannarna först, och när klockan var åtta på morginen hade man lyckats stapla ner några hyllor ich ställt framför husdörren och låga fönster - så att man kunde röra sig fritt mellan lägenheterna men inte komma ut på gården.

På TVn fortsatte reportrarna ge samma knapphändiga information medan bomberna fortsatte att falla, det kunde knappast finnas mycket kvar av skärgården nu.

"vad gör vi nu?"

"Vågar vi oss ner till en affär och skaffa proviant?" undrade Fabian. "Vi vet faktiskt inte hur länge vi kommer vara fast här."

De i huset bredvid... började Peter. Snabbt, någon som kan deras telefonnummer?

Ja, varför inte? Sa Lars. Det hela verkar ju bara vara ute vid öarna och vare sig bomblarmet eller polis har vi hört. Vi fyra kan ju hoppa ut genom något fönster på andra våningen och kuta ner till ICA en snabbis?

"Jag är på." svarade Fabian och plockade på sig silvertejpen. Han slängde sin lilla reseväska (en axelväska som på vardagar agerade skolväska och på helger väska-med-saker-man-är-glad-att-man-har-med-sig-när-man-däckar-i-en-buske) över axeln och gick bort till fönsterna. "Ser högt ut." sa han när han öppnade det och tittade ut. "Men det är nog inte för högt."

Hur fan ska vi komma upp då? Frågade Peter.

De får väl dra upp oss, eller så får vi stapla några bänkar på varandra? Ska vi gå eller?

Efter 10 minuters krångel hade de fyra vännerna börjat sin raska promenad ner mot Tempen där de skulle handla mat. Ju närmare centrum de kom ju bättre till mods blev de, som vanligt var det folk överalkt - studenter på väg till högskolan och pensionärer på väg mot bingohallen. Till och med postbilen var ute. Ett tag trodde de nästan att de drömt men när de kom fram till gallerian möttes de av Expressen och Aftonpravdans löp; Skärgården under attack!, respektive Bomber föll över Värmdö!

Till slut kom de i alla fall in till Tempen, vad skulle de handla?

Samtidigt som en TV visade en massiv truppförflyttning in mot Ingarö så började våra vänner diskutera vad de skulle använda sina 2000kr till..

"Vi måste tänka smart nu. Billigt och långvarigt. Det är synd att vi inte kan få tag på försvarets nödransoner, men jag antar att potatis och konserver är en bra början. Toapapper är också ganska nödvändigt. Vad behöver vi mer?"

Energi, socker är nog rätt bra att ha skulle jag tro. Tandkräm.

"Socker är inte bra. Vi behöver långsamma kalorier, det håller uppe energin bättre. Sockret försvinner för fort. Därför vi ska ha potatis. Det är rikt på kolhydrater. Men tandvård är viktigt. Tandkräm och nått fluorvatten behövs. Andra hygienartiklar som schampo och tvål också."

Köper vi såndär tvål från Eldorado som inte är flytande kan vi spara 20 kr. Kött.

"Bra. Se om ni kan hitta nått inlagt eller konserverat kött. Det måste kunna hålla sig även om elen går, de kan ju råka förstöra elnätet med sina bombningar. Vitaminer behöver vi också. Billig frukt och kanske nån form av kosttillskott."

Bullens Pilsner korv, funkar det? Konserverad gröt finns ju annars.

"Havregrynsgröt behöver man väl bara havregryn till. Det borde vara billigare."